Författare: Katarina (Sida 1 av 3)

Visningar: 32

Göran Sjögren, medlem i Eskilstunapojkarna, har under åren intervjuat 35 (!) personer med anknytning till Eskilstuna och S:t Eskils skola. På den platsen kommer fortsättningsvis den senaste intervjun att presenteras, men du kan även njuta av ett urval från en enastående ”profilskatt”. Texterna är inte uppdaterade utan presenteras i original.

En av intervjuerna som Göran minns särskilt är den med Barbara Dührkop år 2008

‒ En mycket intressant kvinna som upplevt mycket.

Barbaras man blev mördad av terrororganisationen ETA i Spanien och som medlem i spanska socialistpartiet och senare EU-politiker, fanns risken att även hon kunde bli måltavla för oliktänkande. Göran hälsade på henne i hennes bostad i San Sebastian.

‒ Det var en skrämmande upplevelse med livvakter som bland annat kollade under bilen innan hon använde den, konstaterar Göran.

Göran berättar att han under sin journalisttid träffat många spännande personligheter och ser det som ett privilegium att få träffa så många intressanta personer för Eskilstunapojkarnas räkning.

Någon intervjutrötthet har han inte märkt av. Tvärtom menar Göran att de är estradörer som låtit sig intervjuas av kärlek till föreningen

När Göran berättar för vänner att många kända personer kommer från Eskilstuna brukar de skämtsamt kommentera att, ”det blir väl en väldigt kort lista”. Men där har de fel: Per Grundén, Towa Carson, Christer Lindarw, Fredrik Lindström, Ulf Kristersson, Kurt Mälarstedt och Arkan Asaad är bara ett urval från Görans lista.

Göran har varit medlem i föreningen i 35–40 år och suppleant i styrelsen i cirka 15 år.

‒ Men jag är sällan med på styrelsemötena. Min grej är att intervjua de personer som styrelsen ber mig om.

Vi kommer in på en aktivitet i Eskilstunapojkarnas regi, studiebesöket på Munktellbadet i Eskilstuna.

Göran är lyrisk:

‒ Ett helt fantastiskt badhus. Vackert och funktionellt. Här finns till och med omklädningsrum och badbassäng för människor som är lite ”udda” – som till exempel har ett fysiskt eller psykiskt handikapp.

Nu backar vi till dåtid
Göran tog studenten på latinlinjen, halvklassisk gren, den 5 maj 1962.

‒ Jag tog realen år 1958  och den matte vi läste då var densamma som i första ring. Jag fick betyget B i båda klasserna, vilket säger en del om min matematiska begåvning så latinlinjen var ett naturligt val.

Redan den 8 maj ryckte Göran in i lumpen, P10 i Strängnäs.En förfärlig tid. Efter 10 månader blev jag korpral med avsked. Jag bestämde mig tidigt att göra allt jag blev tillsagd och inte utmärka mig på något sätt – bara le och vara glad. Den vintern var en snövinter, men vi sov i tält i 20 graders kyla. Det gick det också.

‒ Det bästa med lumpen var att jag fick gå en kvällskurs i maskinskrivning. Den har jag haft stor nytta av i mitt yrke.

Direkt efter militärtjänstgöringen började Göran på Stockholms universitet. Det blev så småningom en fil.mag. i statskunskap, historia, nationalekonomi, sociologi och pedagogik.

• För att inte behöva ta för höga studielån, livnärde jag mig som lärarvikarie på skolor i olika söderförorter, till exempel Farsta. Det var redan då stökigt i klassrummen, men jag var ju oftast bara där någon dag, så det gick an.

Göran var den första akademikern i släkten och hans ambitioner mötte ett svalt intresse.

‒ Jag fick ingen hjälp hemifrån av ekonomiska skäl, så den välbetalda lärarlönen var mycket välkommen.

Görans familj bodde till en början i en omodern lägenhet i Nyfors med fotogenelement och toalett på gården.

‒ Här samsades vi, fyra personer, i ett rum och kök, men gårdslivet var lite som i en italiensk film, med grannar som kände varandra och hjälptes åt när det behövdes.

‒ Min pappa var frimurare och därför fick vi år 1958 flytta in i en modern lägenhet i frimurarhuset. Det var helt fantastiskt. Gott om plats och toa och badrum.

Under studietiden i Stockholm gifte sig Göran med Eskilstunaflickan Kerstin Blomqvist.

‒ Vi bodde i andra hand var för sig och att gifta sig var enda sättet att få bo tillsammans. Vår första bostad var en etta på Katarinavägen på söder i Stockholm.

Nästa anhalt blev Enköping
År 1966 blev paret övertalade av en god vän som skulle flytta till Enköping att hänga på. Där flyttade de in i en modern 3:a. Med den bakgrund som Göran har är det inte svårt att förstå att boendet varit centralt genom åren.

‒ Jag fortsatte att arbeta som lärare under terminerna och fick också sommarjobb på Enköpings-Posten. På så sätt klarade vi ekonomin fram till examen.

Men arbetet på tidningen gav blodad tand och när Göran fick möjlighet till en vikariatsanställning på tidningen tackade han ja.

Arbete på en lokaltidning – bästa journalistskolan
Arbetsuppgifterna är varierande – alltifrån reportage om kommunfrågor till syföreningsaktiviteter. Även sportreportage kan förekomma.

Göran stannade på Enköpings-Posten till år 1976 då han fick arbete som redaktionssekreterare på Byggindustrin, en veckotidning med säte i Stockholm. Där stannade han i sex år innan pendlandet med långa arbetsdagar och, precis som idag, opålitliga tågavgångar fick honom att ge upp.

Mellan åren 1982 och 1984 arbetade Göran som huvudredaktör på ASEAs personaltidningar – de var tre stycken varav en på engelska. En tid därefter och fram till år 1988 blev det kunduppdrag för Nils Welinder PR-byrå. Då var tiden mogen att starta egen ”låda”, Sjögren Information AB. Fru Kerstin skötte bokföringen.

De största uppdragen var till att börja med personaltidningarna för ABB Service och för Ernst & Young.

Det året livet vände
‒ År 2001 var jag död i 3 minuter, säger Göran.

Ett väldigt brutalt sätt att berätta att hans hjärta stannade i samband med att han var toastmaster på en 50års-fest. Men han hade verkligen änglavakt; bland middagsgästerna fanns ett par sjuksköterskor som gav honom HLR i väntan på att personal från två ambulanser, som råkade vara i närheten, undsatte med hjärtstartare. Allt slutade lyckligt och Göran fick en defibrillator inopererad, så om hjärtat skulle stanna igen, vilket det inte har gjort sedan dess, får han en elstöt som sätter igång ”pumpen”.

Denna dramatiska händelse var inte den enda. Följande år avled hans kära hustru hastig i cancer.

‒ Jag är verkligen tacksam mot sjukvården. Vi fick all den medicinska hjälp man kan önska sig för att hon skulle få sluta sina dagar hemma.

Något år senar träffade Göran sin nuvarande hustru, Margareta. De vuxna sönerna var glada för hans skull. ”Det som är bra för dig är bra för oss”, konstaterade de.

‒ Margareta och jag har firat vår tolvåriga bröllopsdag. Jag har haft tur två gånger – med två lyckliga äktenskap, säger Göran.

Åter till skoltiden
Göran är säker – den i särklass bästa lärare han haft är Gunnar Carlsson.

‒ Man skämdes över att bli påkommen med att inte ha gjort läxan.

Gunnar, som bodde med sin familj på Nyforsgatan, bad Göran om att ”tomta” för hans barn.

‒ Jag klistrade skägg i ansiktet och talade med tomteröst, och eftersom jag vara okänd för barnen så trodde de fullt och fast att jag var den riktige jultomten.

Att få detta hedersuppdrag av en lärare måste tyda på ett ömsesidigt förtroende.

Andra positiva minnen av lärare är Gunilla Munthe och Arne Holmqvist. Teckningslärare Frost ansåg däremot att Sjögren var en av de mest obegåvade elever han haft.

‒ Men jag kunde sjunga och var med i skolans kör. Har till och med sjungit Carmina Burana.

En annan talang är stor kännedom om jazz, framför allt modern.

‒ Jag är mycket fascinerad av musikformen.

En utpräglad frankofil
Göran älskar den franska kulturen, maten och vinet.Vi hade ett hus från 1600-talet i Bergerac i 21 år, men med tiden kände vi att det krävde för mycket passning och omsorg och bestämde oss för att sälja.

‒ Men vi återvänder gärna till samma trakter och då hyr vi en bostad.

Tillika föreningsmänniska
Förutom uppdraget för Eskilstunapojkarna har Göran varit sekreterare i golfklubben i tretton år. Han är också medlem i Rotary och i Povel Ramel-sällskapet.

‒ År 1985 startade jag MUNSKÄNKARNA, världens största vinprovarförening, i Enköping, berättar Göran.

Vi sätter punkt för intervjun. Jag är mycket glad över att det gick att hitta en ledig tid till en pratstund med denne mångsysslande och aktive pensionär.